Om mig
Jag är bara jag –
med mina defekter, brister och egenheter.
Jag har aldrig haft något större behov av att stå i rampljuset. Det jag har gjort har jag oftast gjort utan att basunera ut det. Men bakom projekten finns förstås en historia.
En fråga som följer mig
Hur kan det här göras bättre?
När jag stöter på ett problem söker jag efter en lösning. Jag ger inte upp särskilt lätt och är inte rädd för att prova det nya. Jag reser, utforskar, lär mig och skapar. Ibland är jag orädd ända till dumdristighetens brant.
Jag är 76 år. Det är ett faktum, men ingen yrkesbeskrivning. Mitt skapande har inte avtagit med åren. Tvärtom har det ökat.
1977–1991
IKEA var min kommersiella skola
Jag arbetade för IKEA i flera länder mellan 1977 och 1991. Det var där jag blev entreprenör – och där ett sätt att tänka blev viktigare än en regelbok.
Gör problemet till ditt eget
Jag lärde mig att lösa alla problem som om de vore mina egna. Ansvar kunde inte skickas vidare.
Enkelhet är inte förenkling
En lösning behöver inte vara komplicerad för att vara bra. Ofta är det motsatsen som gäller.
Principer före regler
Det var en skola med fasta principer men nästan inga regler. Ett gemensamt tankesätt gav frihet att handla.
Närvaro utan scenljus
Ingvar Kamprads tankesätt fanns överallt
Ingvar Kamprad var ständigt närvarande, om än sällan fysiskt. Hans tankesätt skapade oss som kom att bygga upp det IKEA som de flesta idag tar för givet.
Vi var cowboys utan häst, men med samma glöd för det oupptäckta, det okända och det omöjliga.
Under den tiden myntades det slagfärdiga uttrycket “Das unmögliche Möbelhaus aus Schweden.” Inget kunde vara svårt. Antingen var det lätt eller omöjligt – och omöjligt ville vi aldrig erkänna att något var.
Bilder från IKEA-åren
Några av människorna och miljöerna från den tid som formade mitt sätt att arbeta.
Rötter och rörelse
Mellan Norrtorp och världen
Det finns en kontrast mellan den fattige torparpojken i Norrtorp, övergiven av sina föräldrar, och den världsvane företagsledaren som inte känner sig bortkommen någonstans – utom möjligen där människor tror att de är förmer än andra.
Men det är kanske inte två olika människor. Erfarenheten av att mycket kan saknas har gjort enkelheten viktig. Resorna och arbetet har gjort världen större, men aldrig människovärdet graderat.
Mitt skapande har inte minskat med åren.
Det har ökat.
Principerna om ett enkelt liv, en obändlig vilja att göra bättre och en tro på skapandet lever fortfarande djupt i mig.